Första hjälpen för hund och katt
Skärsår, förgiftning, ormbett och värmeslag är bara några av de saker som kan drabba din hund eller katt. Läs om hur du ska agera och vad du behöver ha hemma.
Husapotek till hund och katt – detta behöver du ha hemma
Självhäftande linda
Termometer, normal temperatur för hund och katt är ca. 38–39 grader
Bomull på rulle och kompresser
Koksaltlösning och klorhexidinlösning eller -schampo
Krage
Munkorg (till hund)
Vätskeersättning för husdjur
Plåster till matte eller husse
Telefonnummer till närmaste dygnet-runt öppna veterinärmottagning
Det är även bra att tänka på att ha ett bra reseapotek för ditt djur om ni är på resande fot. Läs om vad du behöver tänka på när du ska resa med hund.
Sår – om ditt husdjur hamnar i slagsmål eller skär sig
Det är tyvärr vanligt att trasigt glas eller andra vassa saker ger hundar och katter skärsår i tassar och nos. Men också om din hund eller katt varit i slagsmål är det bra att leta igenom hela djurets kropp efter sår. Om hunden eller katten är stressad eller har ont kan det vara bra att sätta på krage eller munkorg, så att du kan undersöka ordentligt utan att själv bli biten.
Småsår kan du ofta ta hand om själv. Klipp bort päls runt såret och tvätta rent 1-2 gånger om dagen med tvål och vatten alternativt klorhexidinlösning eller klorhexidinschampo. För sår på tassarna är ett tassbandage bra för att skydda såret från smuts. Använd sedan krage, så att djuret inte kommer åt att slicka såret medan det läker.
Du behöver åka till veterinär om katten eller hunden har:
sår som är minst en centimeter långt och två millimeter djupt, eller blöder mycket
sår som inte går att få rent med tvål och vatten eller koksaltlösning
sår som svullnar eller om det blir varigt trots att du tvättar
Om blödningen är kraftig, gör ett tryckbandage och håll djuret i stillhet på väg till veterinären.
Tänk på
Använd aldrig starka medel som alsolsprit eller jodopax i öppna sår. Det gör att de läker sämre. Stryk inte heller salva på såret.
Hälta och benbrott
Om din katt eller hund haltar, försök undersöka benet för att hitta orsaken. Känn eller kläm försiktigt på huden, musklerna och runt lederna. Titta noga på klorna, trampdynorna och mellan tårna. När du tagit reda på var skadan sitter är det bra att rådfråga en veterinär. Mindre sår i tassarna kan du ofta själv behandla, se ovan.
Om katten eller hunden inte kan stödja på benet alls, eller om det verkar brutet, ska du söka akut hjälp hos en veterinärmottagning. Är benet brutet, försök gärna linda bomull och klibblinda runt benet tillsammans med något som stabiliserar, som hårt ihoprullade tidningar till en större hund, eller en ren blompinne eller liknande till katt eller mindre hund.
Försäkring för din fyrfotade vän
Vår djurförsäkring för katt och hund är utan karenstid när du byter till oss. Dessutom ingår fria veterinärbesök på den digitala veterinärkliniken FirstVet.
Om ditt djur fått i sig något olämpligt eller farligt
Vantar, strumpor, leksaker, snören, stenar, plastpåsar, tamponger, bindor m.m. kan orsaka stopp i tarmen på ditt djur. Även tillagade kotlettben, fiskben eller kycklingben kan vara farliga. Kontakta därför veterinär omedelbart om du misstänker att djuret svalt något olämpligt. Ju snabbare djuret får vård, desto större chans är det att man kan få det att kräkas upp sakerna.
Om hunden eller katten ätit något som du misstänker kan vara giftigt, som choklad, giftiga växter, rengöringsmedel, läkemedel eller liknande, kan du också behöva hjälp av veterinär. Ta med förpackningen till det som djuret har fått i sig när det är möjligt. Information om vad som är giftigt hittar du hos giftinformationscentralen.
Vid algblomning i sjöar och hav kan det bildas gift i vattnet. Om din hund får i sig det kan den drabbas av algförgiftning – ett livshotande tillstånd. Tidiga symptom på algförgiftning är kan vara oro, darrighet och kräkningar. Om du tror att din hund är drabbad, skölj av den med rent vatten och åk direkt till närmaste veterinär.
Tänk på
Mata inte djuret med salt för att få det att kräkas. Det kan leda till saltförgiftning, vilket kan vara dödligt. Rådfråga veterinär innan du försöker få djuret att kräkas upp något giftigt, eftersom det kan förvärra skadorna.
Ormbett
När en hund eller katt blir biten av en huggorm kan det bli både allvarligt och smärtsamt. Husdjuret kan snabbt bli trött och få en kraftig svullnad där ormen bitit, ofta i nosen eller benet. Om du misstänker eller ser att djuret blivit ormbitet ska du hålla det så stilla som möjligt för att undvika att giftet sprids. Kontakta veterinär omedelbart. Hunden eller katten behöver ofta läggas in för dropp, smärtlindring och observation.
Tänk på
Det är viktigt att inte röra bettstället. Försök alltså inte suga, kyla eller liknande, eftersom det kan göra att giftet sprids snabbare.
Hundar och värmeslag
Hundar kan inte kan reglera sin kroppstemperatur genom att svettas som vi människor och är därför värmekänsliga. Tidiga tecken på värmeslag kan vara att hunden flåsar kraftigt, har hög puls, dreglar och är orolig. Flytta hunden till en sval och skuggig plats och erbjud kallt vatten. Kyl ner hunden genom att duscha den med ljummet vatten – men absolut inte iskallt! Det är viktigt att hunden inte kyls ned för snabbt. Ett alternativ är att blöta ner handdukar med ljummet vatten och lägga på hunden. Byt dem ofta och se till att de täcker ljumskar, armhålor, trampdynor och huvud. Kontrollera kroppstemperaturen med termometer var femte minut. När temperaturen har gått ned till ca 39,5 ˚C. ska du avsluta behandlingen. Oavsett hur hunden mår måste du ta den till veterinär för kontroll, även efter lättare värmeslag.
Om hunden råkar ut för allvarligt värmeslag, så att den blir svag och vinglig, inte orkar resa sig och får andningssvårigheter, krävs akut vård hos veterinär. I ett sådant läge är varje minut dyrbar! Gör vad du kan för att kyla ned hunden på väg till mottagningen, till exempel genom att svepa in hunden i en blöt handduk under bilfärden och erbjuda kallt vatten att dricka.
Källa: FirstVet
Bra att veta
När du tecknar djurförsäkring hos oss behöver du välja veterinärvårdsbelopp och självrisknivå.